SOK stiftelsen

Att växla karriär är en förändringsprocess, och som alla förändringar kan det vara svårt. Gunilla Hammar vet. Hon lämnade Cullbergbaletten 2005 efter en lång och framgångsrik karriär som solistdansare.

Många människor kan vara rädda för att utsätta sig för påfrestningar – de har inte ens vågat. Dansare har övat sig på det. Dansare har modet att ställa sig, ensam, på en scen inför en publik. Det ska man se som en styrka i sig, inför nya utmaningar i livet.

- Det gäller att hitta fokus. Följa det du känner lust inför. För det krävs mycket kraft att komma vidare, att hitta fokus är en process. All förändring är plågsam – men efteråt är det en njutning.

I sena tonåren upptäckte hon dansen. Det blev början på ett passionerat yrkesliv – som har fortsatt, om än i andra former, när danskarriären avslutats. Att arbeta fysiskt, och som en del i en konstnärlig process, är viktigt.

- Dansen… det är min grej. Men jag började ganska sent, brukar folk säga… Jag tog min första dansklass när jag var 16,5 år. Terminen efter prövade jag en ny danslärare. Det var som om någon öppnade en dörr. Jag blev drabbad av dansen! Hon utvecklade mig som person.

Som 19-åring gick Gunilla yrkesutbildningen på Balettakademin.

- Sedan fick jag en möjlighet. Jag hade tur, men jag jobbade oerhört hårt också.

Gunilla började på Cullbergbaletten under Mats Ek-eran.

- Det var min stora skola. Vilka artister! Jag inser att jag är otroligt priviligierad som fått vara med på den resan. Jag är verkligen tacksam och berikad av det. Alla fina koreografer kom till oss!

Livet som dansare har ett pris

Livet som turnerande dansare, fem månader om året, kostar på.

- Jag har alltid gjort mina val. Acceptera läget – eller lämna. När jag slutade var jag ganska nöjd. Det var en tid av skifte i kompaniet. Jag var färdig med det livet. Det blev också ganska naturligt, jag var gravid med mitt andra barn.

Visste du vad du skulle göra då?

- Förutom att jag var gravid? Ja… jag hade en termins jobb med undervisning. Jag visste också att jag ville läsa fysiologi och tog en översiktskurs på KI. Det var helt fantastiskt. Senare har jag också läst idrottspsykologi. För egen del har jag kämpat en hel del med negativa tankar kring prestation. Prestationspsykologi är ett intressant område, jag har också föreläst om det för musiker.

Pilates och pedagogik

Egentligen var Gunilla ganska stressad av den nya tillvaron och fyllde sin tid med både jobb och studier. Hon utbildade sig till pilatesinstruktör och höll kurser i modern dans på Danshögskolan, för eleverna som själva skulle bli lärare. Hon arbetade fram träning som skulle passa olika sorters koreografi (ett behov hon identifierat på Cullbergbaletten, som ofta gästades av olika koreografer). Hon fortsatte att utbilda sig; gick en yrkesutbildning i pedagogik för klassisk balett.

- Jag hade ingen tanke på att bli balettfröken. Men det är nog det jag gör mest nu. I den klassiska världen ses jag som en modern dansare  - och tvärtom. Jag tycker att tekniken i klassisk balett är fantastisk – men repertoaren… Kvinnan som måste ha en man som förlöser henne… det stämmer inte med min estetiska syn.

Ett tag trodde Gunilla att hon skulle bli tvungen att lämna dansen, och kände sig vilsen – ”vad gör jag då?”. Hon ville få hjälp med stöd och riktlinjer, att se vad hon kunde, vad hon hade gjort, och se sina styrkor. Så småningom träffade Gunilla en socionom som såg hennes kompetens.

- Hon sa: ”Du har ju jättemycket kompetens inom dansområdet. Det verkar också som om du passar att undervisa”. Hon såg mig, och hörde vad jag sa, så jag bestämde mig för att utforska det området.

Konstnärliga processer

Nu möter hon ofta moderna dansare eller musikalartister som vill ha mer teknik, och de blivande danspedagogerna. De senaste två åren har hon undervisat på Kulturamas gymnasium, på en dansgestaltningskurs.

- Det är verkligen himla kul – när jag får göra på mitt sätt! Eleverna får en rörelse, och uppgiften att gestalta olika saker. Det är så roligt! Där hittar jag mina konstnärliga processer igen.

Att vara fysisk, och en del i konstnärliga processer, är viktigt för Gunilla. Hon beskriver ett uppdrag hon hade på Dramaten:

- Jag arbetade som koreografiassistent. Det första jag behövde göra var att träna upp skådespelarna – och då fick jag först och främst arbeta fram ett träningsprogram som skulle fungera för dem. Det var roligt!

Det Gunilla önskar nu är att höra till ett kollegium. Därför läser hon in en formell lärarexamen, för att kunna vara aktuell för fasta tjänster.

En förändringsprocess

Insikten och valet att göra någonting annat än att dansa är en stor förändring, en process som kan ta tid. Att hitta det som är roligt utanför dansen är en nyckel.

- Det är oftast det du har en passion för. Och vet du inte det – ta något som ligger nära! I mitt fall var det fysiologi, pilates. Jag tar med det som en röd tråd, som en stark sida in i undervisningen. Idag kan jag med modern teknik visa var utåtrotationsmuskeln sitter, inte bara berätta.

Ofta har funderingarna funnits några år innan man slutar – det kommer sällan som en överraskning. Gunilla beskriver vilka vägar några av hennes kollegor valt: en var duktig på att sy och växlade till kostymmakare, en annan var en skicklig tecknare, ritade kostymer till en produktion, blev segelmakerska, och nu skapar hon hemsidor.

- Många har en konstnärlig ådra som kan få blomma ut inom något annat område.

På Kulturamas webbplats finns ett citat av Gunilla: ”Öppna dig själv för nya uttrycksformer! Du vet aldrig vilken rik personlighet du har om du inte vågar utforska dig själv i olika kontexter”.

- Den inställningen har jag till allt. Så var min erfarenhet av dans – och det fick mig att förstå att det även gäller annat.

bild
Ur Giselle. Foto: Leslie Leslie-Spinks

Ur Giselle. Foto: Leslie Leslie-Spinks

Foto: Oscar O'Ryan

Foto: Oscar O'Ryan