SOK stiftelsen

För 21 år sedan fick Pierre sin första anställning som sångare. Sedan dess har det varit hans försörjning och för 13 år sedan började han i Kungliga Operans Kör. Men nu har han bestämt sig - han ska karriärväxla.

Jag vill göra någonting nu! Jag fyller 45 år i november och har väl egentligen ytterligare ett antal bra år framför mig som sångare. Men jag är rädd att om jag väntar tio år till minskar mina chanser att få ett nytt jobb som är tillräckligt stimulerande?

Ännu har Pierre inte åldern inne för att söka stöd från SOKstiftelsen. Han fyller 45 år först i november, men kommer ändå påbörja sin karriärväxling till hösten. Målet är ett nytt yrke och att arbeta med fastighetsförvaltning och fastighetsutveckling.

- Jag är en luststyrd människa, det är därför jag hamnat i det yrke jag har. Nu kan jag se en framtida karriär i fastighetsbranschen. Det är en bransch som intresserar mig. Jag vill möta människor – och arbeta med något som är omväxlande, kontorsjobb men också ute på fältet. Jag kan tänka mig både affärs-, industri- och bostadsfastigheter. Det som lockar mig är också ansvar – ekonomi och juridik gillar jag. Men jag har jobbat min livsranson med kvällar och helger (…och då gick sjukvården och restaurangbranschen bort direkt…)

Vägen dit består av utbildning. Pierre har valt yrkeshögskolan, eftersom det är en snabbare väg ut i yrkeslivet. När Pierre började fundera på att växla karriär på allvar hade han 1,5 år kvar till 45. Då läste han in juridisk översiktskurs i Uppsala.

- Jag har ett tekniskt intresse. Hade jag valt om helt från början hade jag nog valt att studera till civilingenjör, men liksom med juridiken är det för omfattande studier för att hoppa på idag.

Orienteringsfasen

Ännu befinner sig Pierre i det SOKstiftelsens rådgivare kallar orienteringsfasen. Men studierna börjar till hösten, och efter 45-årsdagen kommer SOKstiftelsens ekonomiska stöd att ticka igång.

Att bestämma sig för att växla karriär är en lång process, och Pierre har många tankar kring det. Inte minst handlar det om identitet:

- Om jag inte är sångare, vem är jag då? Jag har ju kämpat länge för att vara just där jag är idag. Igår hade vi föreställning av Glada Änkan med Henrik Dorsin, och i förrgår gjorde vi sista Wagnerföreställningen med Nina Stemme – det kan inte bli bättre och jag får befinna mig i mitten, där det händer!

Det finns ändå tre skäl till att Pierre kommer att söka stöd från SOKstiftelsen:

- Jag känner till att SOK-avtalet finns och det är väldigt förmånligt. Under förhandlingarna var jag med i en bollplanksgrupp eftersom jag varit lite aktiv inom Symf. Jag har också hela tiden haft helt klart för mig att jag inte kommer kunna gå i pension som sångare.

- För det andra vill jag ha utmaningar. Och jag vill ha utmaningar i ett förhållandevis kvalificerat yrke.

- För det tredje: Jag vill göra någonting nu! Jag fyller 45 år i november och har väl egentligen ytterligare ett antal bra år framför mig som sångare. Men jag är rädd att om jag väntar tio år till minskar mina chanser att få ett nytt jobb som är tillräckligt stimulerande? Jag är också trött på att kultursektorn krymper, att resurserna hela tiden blir mindre. Jag har en jättebra arbetsgivare, men jag påverkas när förhållandena blir sämre. Jag vill vara i en bransch som är stabil, som växer.

Taggad på utmaningar

Pierre har kommit långt på egen hand, innan han träffade SOKstiftelsens rådgivare Annica Wreile. Via sin arbetsgivare fick han möjlighet att träffa en karriärcoach för fyra år sedan, då tankarna på att byta karriär först väcktes. Men det är långa processer det handlar om för den som ska ställa om. Nu är det dags för Pierre att lämna Operan.

- Det är dubbelt. Och ganska läskigt. Nu ingår jag i ett sammanhang, med människor som liknar mig och delar en passion. Men jag är sugen och taggad på utmaningar – jag gör det!

Förhoppningen efter utbildningen är en anställning på ett fastighetsbolag. Pierre räknar med att jobbet kan se lite olika ut beroende på var man hamnar – men är mest intresserad av att arbeta som förvaltare av kommersiella lokaler, vilket innebär projektering och arbetsledning, med juridiska och ekonomiska aspekter.

Det började med glädje

Att bli sångare var egentligen ingen plan för Pierre, även om det förekom musik hemma. Farfar var frikyrkosångare.

- På gymnasiet, jag gick ekonomisk linje, var det en kompis som ville ta sånglektioner, men han ville inte gå ensam, så jag följde med. Vid det tillfället blev jag bekräftad, när läraren sa: du är ju tenor! Sedan fick jag börja sjunga jag med studenterna på musiklinjen, då blev jag hopplöst fast. Efter ett år sökte jag över till musiklinjen. Längre fram blev det även utbildning på Operahögskolan i Stockholm.

- Så det började med glädje, säger Pierre. Och bekräftelse. Sedan kom lusten att även stå på scen och kombinera sång och drama, för att det är så intressant och medryckande. Och sen, vilket är nödvändigt om man ska ha det här som yrke, kom viljan att varje kväll ge publiken en upplevelse.

- Förra året bjöd jag mina logekamrater på kladdkaka och firade 20 år som artist, säger Pierre och skrattar. Men nu väntar en ny karriär. Pierre har precis fått veta att han antagits till utbildningen i höst, och kanske kan han närma sig en ny repertoar som sångare på fritiden.

- Jag tror ändå att jag kommer att se tillbaka på de här åren som de roligaste i mitt liv, och känna stor tacksamhet att jag fick ha det som mitt yrke i 21 år.

bild

Pierre Gylbert och SOKstiftelsens rådgivare Annica Wreile.