Hon har ständigt utforskat nya delar av sitt konstnärskap och sig själv. Nu börjar den aktiva dansarkarriären gå mot ett slut, men möjligheterna är många menar Arika Yamada. Lugnet hon känner finns där mycket tack vare stödet från SOKstiftelsen. Det har bidragit med tid och utrymme att landa i ett nytt steg i karriären.

Dansen har varit den röda tråden genom Arika Yamadas liv. Med rötter i Japan är hon född och uppvuxen i Detroit, hon har studerat för framstående balettpedagoger världen över och har en Bachelor of Fine Arts från The Juilliard School i New York. Efter olika turer i Europa landade hon till slut i GöteborgsOperans Danskompani och stannade där i 12 år.

Sedan en tid bor hon i Antwerpen i Belgien. Hon berättar att hon är igång med repetitionerna av en ny produktion av koreografen Anne Teresa De Keersmaeker, men vid 39 års ålder ser hon att dansarkarriären närmar sig sitt slut.

Ett ankare i karriärväxlingen

Det är två år sedan hon lämnade sin anställning på GöteborgsOperan för att börja frilansa. Det blev startskottet för ett nytt kapitel i yrkeslivet, mer flytande, men ändå tryggt tack vare stödet till karriärväxling via SOKstiftelsen.

­– Som amerikan är det svårt att förstå att den här möjligheten, att kunna ställa om och byta karriär med både ekonomiskt och rådgivande stöd, faktiskt existerar. Det är helt fantastiskt och en gåva.

Arika träffade SOKstiftelsens rådgivare Britt Marie LaBrosse vid flera tillfällen. Hon fick prata, testa idéer samt ta del av råd och vägledning. Arika beskriver samtalen och stödet som ett ankare i början av sin karriärväxling, det gav kraft till att börja utforska vilka möjligheter som kunde finnas bortom dansscenen.

– Under pandemin utbildade jag mig till coach, så ett första steg blev att ta uppdrag som mentor, coach och konstnärlig rådgivare för dansare, scenkonstnärer, koreografer och regissörer. Jag har själv haft äldre mentorer som har guidat mig till att vidga perspektiven inför övergången till ett nytt yrkesliv och jag vet hur värdefullt det är.

En resa mot nya yrkesroller

Hon konstaterar att det finns så många olika vägar att ta, men att de kan vara svåra att hitta utan hjälp. Ett sätt att ta reda på mer var att ”skugga” olika yrkesroller inom scenkonsten. Det ledde henne till ett uppdrag som repetitör och produktionsledare i ett projekt i Köpenhamn, en roll som krävde att hon utvecklade och använde fler sidor av sitt konstnärskap än enbart som dansare.

– Det var mäktigt att se nya sidor hos mig själv, men jag insåg också att jag behöver fortsätta skapa och använda min konstnärliga sida för att verkligen trivas och känna mig tillfreds. Karriärväxlingen har varit en resa i att hitta vilka roller som passar mig bäst.

Parallellt med dansuppdrag och coachning arbetar hon och hennes partner med dokumentärfilmsprojekt, bland annat med koppling till Japan och den österländska danskulturen. Intresset väcktes under hennes studier på masternivå inom danspedagogik och frågorna hon undersöker handlar om identitet, arv och konstnärligt uttryck.

När hon ser framåt är det med nyfikenhet snarare än med oro.

– Jag vågade öppna upp för alla möjligheter och jag har insett att karriärväxling tar tid. SOKstiftelsens stöd gav mig möjligheten att göra det jag vill göra, till skillnad från att göra något bara för att jag måste. Det är en enorm skillnad!