- När jag nu mitt i livet tar ett kliv ut i en värld som är nästan helt okänd så får jag lov att erkänna att det förutom att vara lite skrämmande också är emotionellt. Att lämna en så stark gemenskap som ett operahus, med så många väldigt nära och kära kollegor är en sorgeprocess, menar Ellika, men hade jag stannat kvar hade det varit på bekostnad av min egen utveckling.
När vi pratar med karriärväxlaren Ellika Ström är det början på december 2020. Det har gått drygt ett och ett halvt år sedan hon sa upp sig från sin tjänst som korist på Malmö Opera, en drömanställning hon haft sedan 2003. Snart 47 år gammal har hon nu tillryggalagt halva sin utbildning på kandidatprogrammet i personal- och arbetslivsfrågor på Lunds universitet. Hon är både mitt i livet och mitt i klivet – på väg mot en helt ny karriär.
- Det känns såklart lite udda att vara dubbelt så gammal som alla andra på utbildningen och komma från en annan bransch samtidigt som det är tillfredsställande att kunna tillgodogöra sig så mycket arbetslivserfarenhet som jag kan i studierna, säger Ellika.
Ellika beskriver sig själv som ”en typisk humanist”, uppvuxen i ett akademikerhem i Lund, så att hon nu befinner sig i studenternas högborg och i startgroparna på en akademisk karriär är kanske inte lika oväntat för andra som för henne själv.
- Musikintresset har alltid varit väldigt starkt hos mig, berättar Ellika. När jag var fem år introducerade mina föräldrar Mozart för mig och jag blev helt hänförd. På egen begäran började jag i samma veva spela fiol och jag har alltid känt att drivet att spela musik och sjunga har kommit starkt inifrån mig själv, att det har varit ”min grej”.
Fiolen var huvudspåret länge för Ellika, men även körsång. Under gymnasiet utvecklades rösten snabbt i samband med att hon började träna qigong och blev mer medveten om sin andning. Ganska snart blev hon uppmuntrad av den i Lund berömda körledaren Eva Bohlin och tanken på att sång kunde vara något för Ellika ledde till ett års ”prövostudier” på Kulturama i Stockholm. Efter det skulle hon göra något ”riktigt” med sitt liv, men ett års sångstudier blev till två och det gick bra för Ellika.
- Mitt ”gap-year” blev istället språngbrädan till min sångarkarriär, reflekterar Ellika. Plötsligt ringde Kungliga Operan och frågade om jag ville provsjunga till andra alt, och sen fick jag jobb där som 21-åring! Nu i efterhand förstår jag ju hur oerhört det var, det var som att halka in på en räkmacka och yrket blev ”på riktigt” väldigt tidigt för mig. Första operan jag var med i var Madame Butterfly där jag fick hoppa in som geisha första kvällen, men jag var för lång, 180 centimeter, så de tog genast bort mig som det och sen fick jag spela släkting istället, ler Ellika.
Inspirerad av Anne Sofie von Otter och andra svenska stora röster sökte sig Ellika till London för att utbilda sig vidare efter några år på Kungliga Operan. Det blev studier på Royal Academy of Music för Ellika som strax efter examen landade i en koristtjänst på Malmö Opera. I Malmö fanns också kärleken som skulle komma att bli far till hennes barn. Ellika beskriver sina år på Malmö Opera som fantastiska på många sätt men att hon efter 15 år kände att hon var sugen på nya utmaningar. Den inre rösten gjorde sig hörd igen – Ellika ville vidare mot en ny karriär och gärna så snart som möjligt!
”Det var modigt gjort av dig!” Eller; ”Synd att du slutar nu när du är på topp sångligt”, var kommentarer som mötte Ellika när hon sade upp sig i samband med att hon fyllde 45 år. Att valet skulle falla på en HR-utbildning var inte självklart från början, tankarna gick åt olika håll. Spåren hon växlade mellan var att satsa fokuserat på en solistkarriär eller att jobba administrativt inom operavärlden. Ellika hade varit fackligt skyddsombud och haft många andra tillfällen till inblick i administrationen på operan, plus att hon var intresserad organisation och ledarskap. Under ett medarbetarsamtal togs beslutet att hon skulle kontakta SOKstiftelsen för rådgivning. Ett mejl senare var processen igång:
- Det var i dialog med SOKstiftelsen som jag hittade fram till mitt beslut att skaffa en examen inom HR. Min rådgivare uppmärksammade mig på att jag behövde tänka bredare, berättar Ellika, som själv avskrev tanken om en solistkarriär på grund av all osäkerhet som är förknippad med en sådan. Och att tänka på ett enda jobb som min nästa karriär var ju väldigt begränsande, det fick verkligen min rådgivare mig att se, understryker Ellika.
Insikten om behovet av breddning blev helt avgörande och ledde till att Ellika valde att satsa på att ta en examen som ger henne många fler möjligheter än hon tidigare hade tänkt på. Kontakten med SOKstiftelsen upplever Ellika som bra och hon ser karriärväxling med betald utbildning som en jättespännande möjlighet. Under orienteringsfasen, den tid med coachning och research som pågår innan man landar i en antagen handlingsplan, fick hon hjälp med att sortera och konkretisera de möjliga karriärvalen. Ellika beskriver SOKstiftelsen som avgörande för att våga ta steget och kasta sig in i en akademisk utbildning mot en framtid hon vet väldigt lite om.
- När jag nu mitt i livet tar ett kliv ut i en värld som är nästan helt okänd så får jag lov att erkänna att det förutom att vara lite skrämmande också är emotionellt, säger Ellika. Att lämna en så stark gemenskap som ett operahus, med så många väldigt nära och kära kollegor är en sorgeprocess, menar Ellika, men hade jag stannat kvar hade det varit på bekostnad av min egen utveckling.
Den psykologiska aspekten av växlingen är viktig att tänka på att den tar sin tid och kräver sin energi, menar Ellika. Samtidigt som separationsprocessen pågår från identiteten som operasångerska så ska hon bottna och hitta en självkänsla i det nya akademiska sammanhanget och i en framtida yrkesrollen. För henne har stödet från en annan karriärväxlare från Malmö Opera som går samma utbildning varit viktigt. Ellika beskriver det som att hon nu ”kommit över en puckel” och fått ökat självförtroende i sin nya roll. Hon märker också mer och mer hur värdefullt det är att ha både livserfarenhet och arbetslivserfarenhet att relatera till, särskilt när det gäller HR-studier.
- Som scenkonstarbetare är man väldigt van att jobba i team i olika processer och med olika och nya ledare hela tiden. Vi har lärt oss att hantera osäkerheten i processen, är vana att leverera mot en deadline som alltid, alltid hålls. Vi kan det här med team – att samarbeta med kollegorna, vikten av att skapa och hålla goda relationer, samtidigt som vi också måste vara öppna för nya idéer, ha en väl utvecklad lyhördhet och en nästan extremt god samarbetsförmåga, säger Ellika som tror att denna kompetens kommer att vara värdefull i den nya yrkesrollen.
En ytterligare erfarenhet från scenkonstbranschen är enligt Ellika det faktum att man alltid kommer i mål, även om det ibland känns skakigt på vägen. Den tryggheten har hjälpt Ellika att känna tillit i växlingsprocessen.
- Den största utmaningen har varit identitetsprocessen, tycker Ellika, men man blir stark och modig av att se att man klarar sig och det är otroligt stimulerande att öppna upp sinnet och utveckla nya sidor hos sig själv. Jag har aldrig ångrat att jag hoppade på karriärväxlingen, det känns naturligt att byta bana nu, mitt i livet. Jag är väldigt glad att jag vågade satsa på min sångarkarriär först för den hade jag ju inte kunnat börja med nu, menar Ellika som hoppas att karriärväxling kan bli mer normaliserat.
Våren 2022 är Ellika färdigutbildad om allt går enligt plan. När samtalet glider in på framtiden berättar Ellika om hur hon tänker kring drömjobbet:
- Jag har valt inriktning mot pedagogik som handlar om lärande i arbetslivet, kompetensutveckling och förändringsarbete som jag tror skulle vara jättespännande områden att jobba inom, säger Ellika. Prognosen för behovet av HR-specialister ser god ut och jag försöker fortfarande att hålla mig öppen för var jag ser mig landa efter utbildningen. Drömjobbet är inte en viss arbetsplats utan en roll där jag har en ledande funktion där jag kan påverka och driva igenom idéer. Det skulle vara en bonus om det var på ett konserthus eller liknande men det är absolut inte ett måste. Däremot vore det ju bra om det var i närheten av Lund, familjepusslet måste ju också gå ihop, menar Ellika.
Att det känns bra att både växla spår och plugga senare i livet säger Ellika till branschkollegor som frågar hur hon upplever sin nya verklighet. Här är hennes råd på vägen till andra som funderar på karriärväxling.