"Herregud säger du upp dig!!" var en väldigt vanlig reaktion berättar flöjtisten Karin Lindström som i januari 2019 lämnade ett kvartssekel lång anställning som alternerande stämledare vid Malmö Operaorkester för en ny karriär inom HR. - Det var jätteskönt att känna SOKstiftelsens stöd i ryggen under övergångstiden.
Sedan uppsägningen har det gått drygt 1,5 år och när vi intervjuar Karin befinner vi oss i en vår som varit annorlunda för alla. För Karins del har pandemin inneburit en möjlighet till en projektanställning på Malmö Stad där hon som junior HR-konsult rekryterar medarbete till positioner som det är extra stort behov av för tillfället. Projektanställningen passade bra in i en lucka i kandidatprogrammet i personal- och arbetslivsfrågor på Lunds universitet. Efter avslutade studier och genomgången karriärväxling med hjälp av SOKstiftelsen är siktet inställt på en karriär inom HR. Drömmen är att jobba inom en stor organisation, gärna med fokus på arbetsmiljö och ledarskap. Karin studerar efter ett komprimerat upplägg, upp till 150 procent studietakt, med inriktning mot arbetslivspedagogik. När hon tar examen kommer hon att vara 59 år.
- Det kan ju tyckas lite sent att påbörja en ny karriär när man bara har sju eller kanske åtta år kvar innan pensionen, säger Karin. Det är också min enda kritik mot avtalet, att åldersregeln för musiker ligger för sent. Det är ju en stor investering både för en själv och för samhället och då skulle man vilja ha mer utväxling helt enkelt, menar Karin.
Liksom många yrkesmusiker tog Karin de första stegen mot sin musikerkarriär redan som barn. I släkten finns både musiker och konstnärer och i barndomshemmet spelades det alltid jazz. Som barn ville Karin helst bli konstnär men så började hon spela flöjt på musikskolan i Lund. I de olika orkestrarna upptäckte hon att det var fantastiskt kul att spela tillsammans med andra. Vägen mot orkesteryrket var därefter spikrak med start på Musikhögskolan i Malmö direkt efter gymnasiet. Efter ytterligare sammanlagt åtta år i ”flöjtisternas Mekkan” Paris och Zürich, startade Karin sin karriär med två år i Helsingborgs Symfoniorkester innan hon 1991 landade i en fast tjänst i Malmö Operaorkester. När SOKstiftelsen drygt 25 år senare var på arbetsplatsen och informerade om karriärväxling var tanken långt ifrån främmande för Karin. Mentalt hade hon stegvis förflyttat sig mot en ny yrkesbana de senaste sex, sju åren.
- När jag väl började så gick det fort, säger Karin. Min orienteringsfas innan uppsägningen tog bara ett par månader eftersom jag var så klar över min nya inriktning. Göran Hällström var min rådgivare och tillsammans gjorde vi en Plan A och en Plan B, jag träffade även en coach och fick som sagt väldigt bra stöttning då jag tog steget och sade upp mig. Jag är verkligen supernöjd med all hjälp, berättar Karin.
Under hela yrkeslivet har intresset för pedagogik och ledarskap följt Karin. Parallellt med orkesterjobbet har hon undervisat flöjtstudenter vid Musikhögskolan i Malmö och där har hon också haft flera olika uppdrag inom ledarskap och utveckling. Förutom att ha varit kursledare för den klassiska linjen har hon arbetat med digitaliseringsprojekt, utvecklat lärarlaget långsiktigt och implementerat ett koncept med poolundervisning. Uppdragen har fört med sig kurser i ledarskap som har bidragit till att öppna upp mentalt för andra vägar i yrkeslivet.
- Efter ett vikariat som stämledare i fyra år fick jag erbjudandet att parallellt med min orkestertjänst bli kursledare på Musikhögskolan i Malmö, berättar Karin. Jag fick bra feedback både från ledningen och av både lärare och studenter och uppdraget gav mig blodad tand, jag ville jobba mer med ledarskap och organisation.
Karin fascineras av vikten av ledarskap, och hur ledarens stil och hur verksamhetens organisationsmodell påverkar arbetsplatsen och arbetsuppgifterna och hon har funderat mycket kring musikers kompetens och parallellerna mellan scenkonstvärlden och omvärlden.
- Sensitiviteten som man utvecklar inom konsten är värdefull. I en orkester är man lyhörd och man har en förmåga att gemensamt samverka under press och prestera och skapa något stort. Man drivs av den stora viljan att kommunicera, både med publiken och med varandra och när allt stämmer uppstår magi, en känsla som är svår att slå. Som musiker är man också van att arbeta med nya ledare hela tiden och förhålla sig till den dynamik som skapas för varje nytt projekt. En ytterligare värdefull kompetens är förmågan att ständigt ta emot, men också förstås ge, feedback. Jag ser all denna kompetens i kombination med den nyfikenhet på musikvärlden som finns inom andra yrken som en jätteresurs och som något jag verkligen kan dra nytta av i mina kommande sammanhang, avslutar Karin.
Arbetsmarknaden för HR-specialister sägs vara i balans, det vill säga att inflödet av nyutexaminerade i förhållande till utflödet av de som går i pension är jämnt. Detta är förstås en starkt bidragande faktor till att Karin känner hopp inför framtiden.
- Jag tror att jag i rätt miljö kommer att få möjlighet att blomma och jag ser verkligen fram mot att få komma till en ny arbetsplats, nya kollegor och att använda min nya kompetens, säger Karin. Jag har ju både livserfarenhet och arbetslivserfarenhet, dessutom i kombination med en splitter ny utbildning.
För Karin var den största utmaningen med växlingsprocessen att bestämma sig och sedan faktiskt lämna in avskedsansökan.
- Jag var sååååå sugen på att utforska sidor hos mig själv som hade ”pockat på” men som jag inte haft tid att fördjupa mig i under musikerkarriären, säger Karin. När jag hade tagit steget var lusten till det nya en så mycket starkare känsla än sorgen över att lämna orkesteryrket – en otroligt skön känsla som jag önskar många fler.
Trots att nästa yrkeskarriär inte ens egentligen är påbörjad är Karin mycket nöjd med sitt vägval. Hon tror att mer information om SOKstiftelsen och fler goda exempel på de som gjort växlingen skulle avdramatisera karriärväxlingen som koncept i framtiden. Vi frågar Karin vilka råd hon vill ge till andra som funderar på karriärväxling.
Så till sist ställer vi den oundvikliga frågan – saknar du att spela flöjt?
- Jag har älskat att spela in i det sista men jag spelar väldigt lite just nu, säger Karin. Jag vill hänge mig åt pluggandet och göra det lika fullt ut som jag spelade fullt ut. Kanske tar jag upp flöjten igen men just nu är det inget jag längtar efter. Jag har ju fullt upp att öva på att bemästra mitt nya instrument, skrattar Karin och syftar på datorn.
(Foto: Katja Tauberman)