Dansaren Gunnlaugur Egilsson var en av de första att karriärväxla med hjälp av SOK-avtalet. Tanken på att bli kvar inom dansen som lärare eller koreograf kändes inte tillräckligt spännande, i stället ville han söka sig till något som framstod som lika svårt och ouppnåeligt som dansen hade gjort i början. Valet föll på att bli utvecklare inom Extended Reality, ett område som innefattar Virtual Reality, Augmented Reality och Mixed Reality. Nu, dryga två år in i nya yrkeslivet, upptäcker han att många kompetenser från dansyrket är användbara även i hans nya yrkesroll.

Gunnlaugurs mångsidiga arbetsdag

En vanlig arbetsdag för Gunnlaugur innehåller nuförtiden både kodskrivande till nya virtuella världar och utveckling av appar men också undervisning i sin nya(ste) roll som lärare för blivande utvecklare på Hyper Islands linje XR Creative Developer – en utbildning som han har varit med om att ta fram i skolan som han själv gick i för ett par år sedan:

– Jag har märkt att jag som lärare använder mycket av den metodik jag använde som koreograf, berättar Gunnlaugur. Som koreograf handlade mitt ledarskap om att locka fram det bästa ur ett team, att få gruppen att ge av sin konstnärlighet. Det handlade om medskapande och inte alls om att komma in och peka med hela handen enligt en förutbestämd plan. Jag har märkt att jag nu undervisar på samma sätt som jag koreograferade och att jag ju egentligen har jättelång erfarenhet av undervisning fast jag inte var medveten om det.

Likheter mellan dans och kodning

Trots att arbetssättet nu är helt annorlunda för Gunnlaugur – där han förut dansade fram nya världar sitter han nu stilla framför en dator och kodar fram dem – finns det ändå likheter. Till exempel finns det ett kroppsligt berättande, en kropp i förhållande till andra kroppar och till ett rum, i båda världar. Det kroppsliga berättandet och den känslighet man utvecklar som dansare när man använder alla sinnen för att läsa av andra och gruppen använder han ofta även i sin nya yrkesroll. Men Gunnlaugur menar att man tar med sig färdigheter, men också branschstrukturer, på gott och ont. Ett exempel är perfektionismen, en ”kompetens” han nu jobbar på att släppa.

– Just nu övar jag på att kunna tänka att 70 procent är good enough och jag tycker det är skönt att sluta fokusera på det man gör ”fel”. Att jobba i en ny bransch har fått mig att se på den extremt disciplinerade scenkonstbranschen med nya ögon, säger Gunnlaugur.

Återförenas med Kungliga Operan genom ny teknik

Precis i dagarna för denna intervju har Gunnlaugur återknutit kontakten med sin tidigare arbetsplats Kungliga Operan. Denna gång inte för att dansa eller koreografera utan för att tillsammans med sina studenter utforska och undersöka hur den nya tekniken kan användas inom scenkonst. Trots att Gunnlaugur ville ”lämna dansarrocken vid scenkanten” när han avslutade danskarriären för 6 år sedan har detta projekt blivit ett sätt att knyta ihop säcken:

– Jag ser återanknytningen till min tidigare yrkesroll som en sorts terapi, berättar Gunnlaugur. Nu känns det som jag gör något nytt av mina branschkunskaper inom dansen och scenkonstvärlden och inte helt slänger ut de bitarna genom fönstret.

Öppen för ytterligare yrkesväxling

Gunnlaugur resonerar vidare kring hur synergier kan uppstå mellan det man gjort tidigare och det man gör nu. Han menar att detta är en nyckelfråga för framtiden och att framtidens yrkesliv kommer att öka behovet av att vara lateral – att kunna mycket, men inte så djupt. Som exempel nämner han den egna teknikbranschen och hur människan behöver bli mer kreativ i hur den nya tekniken ska användas. Då är det en stor tillgång att ha ena foten i den kreativa dansen och scenkonstbranschen, och den andra foten i framtidens teknik. Men han räds inte att dra slutsatsen av hans eget resonemang:

– Jag är heller inte främmande för att jag behöver byta yrke en gång till i mitt liv, jag tror tvärtom att det är mycket troligt, avslutar Gunnlaugur.