För Nils Ossman växte tanken på stråkmakeri fram i samband med att han började fundera över nästa steg i yrkeslivet. Med stöd från SOKstiftelsen kunde han lämna en trygg anställning vid Gotlands musikstiftelse, även kallad Gotlandsmusiken, och pröva en ny riktning – utan att släppa musiken helt. I dag är Nils nöjd med sin nya yrkesroll och ser karriärväxlingen som en process som fått växa fram, steg för steg.

Nils Ossman har haft musiken som yrke i större delen av sitt liv. Han arbetade i nästan 24 år vid Gotlandsmusiken och har sin bakgrund från Musikhögskolan i Stockholm. Kontrabasen har varit hans huvudinstrument och blev så småningom en viktig utgångspunkt för hans fortsatta yrkesval.

Intresset för instrument och hantverk har funnits med Nils under hela yrkeslivet. När han började fundera över vad han ville göra härnäst var han långt ifrån säker på vilken väg som var rätt. Kunde ett arbete inom IT, eller något helt annat längre ifrån musiken, vara ett alternativ? Samtidigt fanns instrumenten där som en naturlig utgångspunkt, och till slut var det stråkmakeriet som kändes mest rätt.

– När man spelar kontrabas och andra stråkinstrument behöver de hela tiden underhållas och repareras. Det fanns ingen på Gotland som gjorde samma sak, så det kändes som en naturlig väg att ta.

En möjlighet att göra något annat

Beslutet att karriärväxla handlade inte om att Nils slutade tycka om att arbeta som musiker. Snarare växte en vilja att ta vara på möjligheten att göra något annat, medan lusten och nyfikenheten fortfarande fanns kvar.

– När jag förstod att stödet från SOKstiftelsen fanns, vågade jag ta steget och pröva något nytt. Det kändes som en fin möjlighet att ta vara på.

När tankarna på karriärväxling tog form undersökte Nils flera möjliga vägar. Under pandemin, när arbetet vid Gotlandsmusiken gick på halvfart, tog han tillfället i akt att komplettera gymnasiebetyg och fundera vidare kring utbildning. Stråkmakeriet fortsatte dock att kännas mest rätt.

Men vägen dit var inte spikrak. För att kunna påbörja utbildningen i stråkmakeri krävs en handledare – och till en början var det svårt att hitta någon som hade möjlighet. I väntan på det valde Nils att läsa en ettårig utbildning i finsnickeri, ett steg som senare visade sig bli betydelsefullt.

– Jag hade inte velat vara utan den utbildningen. Jag har med mig mycket värdefull kunskap därifrån i mitt arbete i dag, så nu i efterhand är jag glad att det blev som det blev.

Senare fick Nils instrumentbyggare Tommy Jakobsson i Uppsala att ställa upp som handledare, och kunde påbörja utbildningen i stråkmakeri – ett smalt och hantverksintensivt område, där mycket kunskap förs vidare genom nära handledning. För Nils blev det tydligt hur yrket bygger på att erfarenheter och metoder överförs från person till person, som en levande tradition.

– Den kontakten har betytt väldigt mycket. Det här är ett hantverk som bygger på att kunskap förs vidare, och det känns viktigt att få vara en del av det.

Trygghet i en tid av förändring

När Nils tog steget att lämna Gotlandsmusiken blev stödet från SOKstiftelsen en viktig trygghet i en period som rymde både förväntan och osäkerhet. Kontakten med sin rådgivare Maria Toft gav honom möjlighet att ställa frågor, resonera och få stöd längs vägen.

– Det har känts skönt att kunna prata med någon som verkligen kan sin sak. Jag har kunnat fråga saker och fått svar, i stället för att behöva läsa en massa själv. Det har känts enkelt och tryggt.

För Nils handlade stödet både om den ekonomiska ersättningen under studietiden, och om att ha någon att vända sig till när frågor dök upp. Under den intensiva utbildningsperioden upplevde han det som särskilt värdefullt att slippa bära allt själv.

– Utbildningen är intensiv och tar upp det mesta av ens tid. Då har det varit väldigt skönt att kunna ringa och få hjälp, i stället för att behöva sätta sig och läsa när man kanske redan är ganska trött i huvudet.

Han beskriver också hur samtalen med Maria Toft gjorde det lättare att fokusera på utbildningen och processen framåt.

– Det gjorde att jag kunde ägna mig åt det jag skulle och lägga den tid som behövdes på studierna.

Låg tröskel att ta första kontakten

För Nils började allt med information om SOKstiftelsen via arbetsplatsen och en uppmuntrande chef. Även om steget att lämna en fast anställning kändes vågat, blev stödet från SOKstiftelsen ett sätt att våga pröva.

– Om man tänker som jag gjorde, att det kanske är dags att göra någonting annat, så är det här en jättefin möjlighet. Det har känts tryggt och det har fungerat väldigt bra hela vägen.